Fniss! Ja, man kan påstå vad som helst men lite sanning finns det nog bakom kulisserna. En seglare, om än, ganska harig, är jag. Olle är kapten på skutan och jag gör så gott jag kan, bara det inte lutar för mycket!

När jag satt här igår och skrev mitt första inlägg var jag lite osäker på vad jag vill använda denhär bloggen till. Idag har jag kommit fram till att det får nog bli mycket om hantverk och livet med mina stickmaskiner. Men, utsvävningar här och där från ämnet, är att vänta.

Vad skönt det är att ha bestämt sig! Jag vill så gärna “flöda ut” min förtjusning över det underbara redskap som en stickmaskin är och också inspirera “oinvigda” att våga gå i närkamp med denna fantastiska hjälpreda. Man måste bara erövra kunskapen att handskas med den. Ja, jag vet att det ofta är där problemet eller hämskon sitter. Tusan också, att man ska behöva lära för att kunna nyttja!!?

Självklart, förstår inte om någon blir förvånad, du får alltid “det du sår”. Men en lots eller två gör resan lättare. Det tror jag är en viktig komponent. Att ha en vägvisare och kanske en rådgivare kan göra att man både vågar och prövar mycket mer. Sedan får man öva och utveckla sig i sin egen takt. Här någonstans, kanske jag och andra “gamla” maskinstickerskor skulle kunna göra en insats, vi har alla varit okunniga men på olika sätt tagit oss vidare, nu kanske vi kan vara kryckor på vägen för er nykomlingar.

Ja, jag får hela tiden en massa sådana här tankar i huvudet. Vet dock att var och en själv måste ta ansvar för sina drömmar och sina vägar till utveckling. Kan dock inte hålla käften, måste få “predika” litet. Tro mig, det finns så mycket spännande att lära sig eller att uppleva, man måste bara våga att pröva. Gör det!!!

Hon, snart i ruffen!